onsdag 3 december 2014

Ur skrivarkivet

Jag kan ha nämnt att jag var på en workshop om poetry slam och skrivande i helgen. Hur som helst, under den workshopen fick jag lite tid att bara sitta och skriva precis vad jag ville och eftersom jag faktiskt blev ganska nöjd med vad jag lyckades åstadkomma under den lilla tiden tänkte jag dela med mig av det till er.

Vi brukade bygga kojor när vi hörde att de höjde rösterna. 
"Kom Li, vi tar mitt täcke", sa Mattias och rev ner det blåmönstrade täcket från överslafen i våningssängen. Välte klosslådan på vägen. Krasch, bom, kras. Röda, gula och blåa klossar över hela golvet. Men när klossarna rasade hördes inget annat.

Vi använde stolarna som annars stod vid vårt lilla bord för att ha något att lägga täcket över.
"Försiktigt Li, stolen är tung", varnade Mattias. "Och vi når inte plåsterlådan." Stolen skramlade, skrapade, skrällde. Var mycket riktigt alldeles för tung för mig. Men när den lät så hördes inte svordomarna.

Vi hade alltid böcker i vår koja. Då kunde vi flyga. Sjumilaskogen, Villa Villekulla, hela vägen till Narnia. 
"Ska jag läsa Harry Potter för dig Li?" frågade Mattias. Jag nickade och vi flög till Skottland, genom korridorer och en magisk stor sal. För till Hogwarts hördes inte skriken.

Vi satt alltid i vår koja när vi hörde att de bråkade. Jag grät ibland, de gånger då Han och Hon blev så högljudda att ingen lek i världen kunde överrösta dem.
"De slutar nog snart", sa Mattias med grötig röst och kramade om mig. Men inte ens hans kramar och tröstande ord kunde tysta slagen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar