onsdag 17 december 2014

If I stay av Gayle Foreman

Anledningen till att jag överhuvudtaget läste denna bok börjar som så mycket annat på tumblr. Jag såg ett jättefint gif-set från filmen, såg filmen och eftersom den var jättebra blev jag nyfiken på boken.



Mia Hall och hennes familj är med om en allvarlig bilolycka, där Mia hamnar i koma och fastnar i något slags mellanläge. Hon är mer som ett spöke, osynlig för alla andra och inte i sin egen kropp, En sjuksköterska säger till den livlösa Mia att det här blir hennes kamp, att hon måste välja att stanna. Mia slits mellan de två olika alternativen, för hur ska hon kunna gå när det finns så många människor kvar hon älskar, men hur ska hon kunna stanna när personer som stått henne så nära är förlorade och hennes liv aldrig kommer bli det samma igen?

Det här är en otroligt känslosam bok och ärligt talat, hur skulle det kunna vara annat när den handlar om bilkrascher där åtminstone en halv familj dör? Trots det skulle jag inte säga att den egentligen handlar om döden, utan vad den främst handlar om är relationer. Det är de som får ta plats med Mias tankar och minnen om olika personer.

Jag älskar karaktärerna överlag i den här boken. Det känns som att alla har en personlighet och även om några karaktärer egentligen inte spelar så stor roll så har de ändå något som får dem att sticka ut lite, Jag tror i och för sig att detta är nödvändigt för att historien ska fungera med Mias tankar och minnen och verkligen skapa känslor, men det är ändå något jag verkligen uppskattar.

När jag såg filmen tyckte jag att Mias och Adams kärlekshistoria fick ta lite onödigt stor plats. Det är bättre i boken, men trots det tycker jag ändå att den ibland höjer upp den romantiska kärleken så till skyarna och att kärleken familjemedlemmar eller bästa vänner emellan får för lite utrymme. Speciellt Mias bästa vän tycker jag blev en lite underskattad karaktär. Jag hade gärna velat läsa mer om henne och om deras relation, för den känslan jag fick av den var att de är sådana där superbästisar som står varandra jättenära och sådana relationer är i alla fall i min erfarenhet otroligt viktiga. Egentligen i det långa loppet betydligt viktigare än halvtrassliga kärleksrelationer.

Trots det, jag gillar boken. Speciellt slutet är otroligt fint skrivet. I och med att jag såg filmen först och älskade sista scenen där tänkte jag att det nog inte kan bli helt lika bra på samma sätt, i och med att text och film är så olika, men det var faktiskt precis samma känsla. Så snyggt.

Det finns en uppföljare till boken också, Where she went hetewr den. Min kompis Erica har läst den och tycker att den är bra, jag är desto mer skeptisk eftersom jag älskar att boken slutar där den slutar. Jag får se om jag läser den någon gång. Hur som helst kan jag absolut rekommendera denna pärla. Se gärna filmen också.

En del av detta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar