måndag 1 december 2014

Ge mig arsenik av Klara Krantz

Ge mig arsenik. En bok som har ett Håkan Hellströmcitat som titel och som dessutom handlar om en tjej som lyssnar på Håkan Hellström och vill bli författare. Som jag dessutom fick höra skulle innehålla lite hbtq-personer. Ursäkta med detta låter ju som en bok gjord för mig och jag tror att jag beställde hem den samma dag som jag hörde talas om den.

Boken handlar om Elisabeth Jansson som är 15 år och inte trivs alls i skolan eller med livet i Stockholm. En dag åker hon in till stan, snor ett anteckningsblock med en panter på, hör Håkan Hellström för första gången och bestämmer sig sedan för att det är hon som är Elsa Jansson, ett geni och en blivande författare. Så börjar hennes liv bestå av skrivande i panterbok och Håkan Hellström på hög volym, samtidigt som det kantas av sorgen och längtan efter det som varit, ensamhet och vuxna som inte alltid beter sig som de ska.

Jag blev fullkomligt störtförälskad i den här boken i slutet av första kapitlet. Det är när Elsa hör Håkan Hellström för första gången och beskrivningen av det kändes så mitt i prick. Det var så det kändes för mig när jag var 15 år och började lyssna på Håkan. Jag tror att allt med Håkan Hellström definitivt är den största anledningen till att jag är så superkär i den här. Dessutom lyssnar Elsa på samma skiva som jag fick i födelsedagspresent alldeles där i början och som jag lyssnade på jämt och ständigt då.

Jag tror dock faktiskt inte att det är ett måste att vara ett stort fan av Håkan för att uppskatta boken. Det är klart att det blir roligare, i och med att det är så pass mycket referenser till hans låtar, men boken är bra även utan Håkanbiten. Jag tror att de flesta kan känna igen sig lite i Elsa på något sätt, åtminstone om en har upplevt att längta tillbaka eller bort, lite hjärtesorg och att inte känna att en passar in.

Så, som sagt, underbar bok. Möjligtvis att jag kan önska att de texter Elsa skriver hade kunnat vara bättre, för på hennes tankar känns det som att hon skulle ha kapaciteten för det, men så blir det inte så när en väl får läsa utdrag ur panterboken och jag får nästan svårt att koppla att det är samma person. Trots det, en helt klar läsvärd bok, i synnerhet för dig som tycker om Håkan Hellström.

Bokselfie:

Där har vi även ett exempel på när jag har gett upp att försöka få datorn att inte reflekteras i glasögonen.

Denna recension är en del av detta projekt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar