måndag 10 november 2014

Bernardas Hus

Det är söndag och fars dag och även om jag gärna hade varit hemma och firat att min låtsaspappa är världens bästa pappa och ätit tårta bakad av min lillasyster så har jag inte varit det. Istället åkte jag iväg för att rigga scen i förmiddags och kom ganska precis hem efter ett avslutat genrep, vilket i och för sig inte är illa det heller.

Hur som helst, det här tänkte jag ju blogga om för ett tag sedan, men så har det inte blivit av. Den kommande veckan sätter Västgöta Nations teatergrupp upp Bernardas Hus och jag tänkte ge dig ett gäng anledning till att du vill komma och titta på oss.

  1. Ensemblen är awesome. Inte nog med att alla är jättetrevliga, de är dessutom duktiga skådespelare, vissa sådär bra att jag blir lite lycklig av att se dem spela. Du vill inte missa dem.
  2. Jag tror att du kommer gå därifrån och känna att ditt eget liv inte är så illa ändå. Även om Bernardas Hus är bra och intressant på så många plan så går det inte att komma ifrån att den är väldigt, väldigt tragisk och att det inte direkt är en lycklig situation för någon inblandad (länk till engelska wikipediasidan eftersom jag inte orkar sammanfatta handlingen just nu). Om du har ett hemskare liv än vad karaktärerna i denna pjäs har tycker jag uppriktigt synd om dig, men de flesta av oss har inte det och kan alltså gå därifrån och tänka. "Nej, det här var ju ganska bra ändå."
  3. Du får se mig spela en väldigt osympatisk karaktär. Jag är oftast en skapligt snäll person som är ungefär lika skräckinjagande som Bambi på hal is. Det är jag inte i denna uppsättning och det är säkert skitkul att se.
  4. Vi klarar Bechdel-testet. Inte en enda karaktär som syns på scenen är man och i och med att det nu och då är lite raka motsatsen kan det ju vara trevligt att se något annat.
Nej, men hörrni. Om ni kan ta er till Uppsala, kom och titta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar