tisdag 1 juli 2014

Sängkantstankar

Tidigare i eftermiddags skrev jag till Vitalia  att jag tänkte försöka recensera Insurgent idag. Det gick sådär. Jag skulle kunna vara irriterad på min bristande självdisciplin, men istället hände något mycket värre.

I SVTs bevakning av Almedalen pratade de om att Sverigedemokraterna ofta kallas för gula när det pratas färger politiskt. Ursäkta, men varför får de den bästa och finaste färgen? Jag trodde det var ganska etablerat att rasister har färgen brun? Det är egentligen till och med elakt mot färgen brun, så varför inte typ... ingen färg? Jag tar användet av min absoluta favoritfärg på detta sätt högst personligt och om jag vore amerikan skulle jag antagligen stämma någon.

Nu vill jag egentligen lägga upp en bild på hur jag sitter i gult nattlinne och är jättesur, men eftersom jag inte har någon BH under detta rätt tunna klädesplagg känns det som att det är mer än vad jag vill dela med mig av till mina läsare. Jag tror även att det skulle kunna bli som när jag var lite yngre och mormor blev upprörd över ett inlägg på min dåvarande blogg och ringde mamma, fast värre. Det är i och för sig också en dum sak, i och med att män får sitta och flasha brösten hur mycket de vill på internet och i offentliga rum och sådär, men att jag som kvinna inte skulle få göra det utan att få en hel drös med upprörda människor efter mig. Nåja, det är en hel diskussion i sig som jag gärna skriver mer om en annan gång, för nu ska jag sova. Ni får titta på en jättegul(l)ig giraff som jag hittade och sparade för att skicka till en favoritperson någon gång istället.


God natt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar