torsdag 31 juli 2014

Hogwarts will always be there to wlecome you home

Idag är det 31 juli, även känt som dagen då J.K. Rowling och Harry Potter fyller år och dagen då Harry för första gången kommer i kontakt med magivärlden. Yay. I och med att Harry Potter är bland det bästa jag vet är det här mycket viktigt för mig, även om jag inte har gjort så speciellt mycket för att fira det idag. Nåväl. Jag skrev ett inlägg förra året som hur stor del av mitt liv Harry Potter har varit och det får nog återanvändas i år igen som sentimental text om hur viktig den bokserien har varit och fortfarande är för mig. Det låter som en klyscha att säga att jag inte vet vem jag hade varit om jag inte börjat läsa Harry Potter och de vises sten för lite mer än elva år sedan, men samtidigt så är det sant. Jag hade väl kanske halkat in på att skriva mycket och intressera mig för engelska i alla fall. Samtidigt kvarstår faktumet att jag har lärt känna alla av de fem personer så pass bra tack vare Harry Potter. Fyra av dem hade jag antagligen inte känt alls.

Som sagt, jag är alldeles för bra på att råka hamna på det sentimentala spåret vad det gäller Harry Potter och sedan gråta lite över hur fint det är och hur mycket jag älskar det och allt jag fått göra tack vare böckerna, men det ska jag inte göra nu. Dels är klockan tjugo i tolv och jag håller på att somna sittande och för det andra så kommer jag börja gråta och antagligen inte sluta på en stund om jag gör det. Därför slänger jag in JK Rowlings tal från premiären av sista delen av sjuan, för slutet av talet är så fint och får mig alltid att snyfta lite.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar