fredag 6 juni 2014

Jag menstruerar och det var på tiden

Så, min mens har kommit! Någon vecka sent sådär, men fortfarande. Jag ska inte bli mamma åt den nya Jesus.

  Det finns bara två små negativiteter med detta:

  1. Min menskopp är fortfarande spårlöst försvunnen. Jag har letat i flera veckor på alla möjliga och omöjliga ställen. Nu har jag till sist kommit fram till att jag nog köper en ny senare när jag måste ut och göra ärenden idag, för jag ger lite upp om den. Dessutom vill jag väldigt gärna ha en imorgon när jag ska på Håkan Hellström. I och med att jag tror att menskoppar rymmer mer (osäker, men jag skulle tro det) och att de inte måste tömmas lika ofta som en måste byta tampong eller binda för infektionsrisken har jag hellre en sådan och slipper gå på toa så många gånger som jag annars hade behövt. Skulle den andra komma fram får jag väl ha två. Det där med halvfulla, kladdiga bindor har jag liksom bestämt är ett avslutat kapitel i mitt liv.
  2. Jag som aldrig har mensvärk har nu plötsligt det. Jag har redan hemska humörsvängningar de två sista veckorna innan mensen, ska jag tvingas ha detta också nu? Jag blir ju tårögd bara av tanken på det. Varför suger det så att vara fertil kvinna?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar