söndag 8 juni 2014

Håkan Hellström, Ullevi, 7 juni 2014

Så...ni kanske har hört att min favoritartist slog publikrekord igår. Både för Ullevi och för norden. Jag var där. Stod precis lagom långt fram, det vill säga nästan längst fram, men inte så långt fram att ljudet blev konstigt som det kan bli på stora konserter, dansade som en galning och sjöng med i varenda låt. Ren eufori.

Köande, väntan och förband:



En av få bilder jag lyckades ta på Håkan:

Postkonsertsselfie med död och överlycklig människa:

Asbra professionell bild:

Konsertens:
  • Jag kan dö lycklig nu: Konserten inleddes med ett klipp från juli 2000, alltså från när Håkan var ute och spelade från sin första skiva. Det var för visso bara ett kort klipp, men de spelade Vi två, 17 år, som var den första låt jag fastnade för och som jag alltid har trott att jag aldrig kommer att få höra live för att den är ganska gammal och inte en av de stora hitsen. För visso har jag fortfarande inte hört den live, men jag har hört den på ett fullsatt Ullevi och sjungit med tillsammans med de andra där framme och det är verkligen inte fy skam.
  • Du kan gå din egen väg-moment: När min väska bestämde sig för att gå sönder under Du Kan Gå Din Egen Väg. Tack och lov gick den enkelt att laga.
  • Stolthetsstund: Håkans reaktion på ett fullsatt Ullevi.
  • Tårar i ögonen och kanske någon på kinden: Väldigt mycket, i varenda ballad ungefär. Vid Protesfabrikens Stängsel, Kärlek Är Ett Brev Skickat Tusen Gånger, För Sent För Edelweiss, Det Är Så Jag Säger Det. Jag funderar på iom mensen kan ha haft ett finger med i spelet eller om det bara var hela situationen, för så känslosam brukar jag inte bli.
  • Regelrätt gråt: Du Är Snart Där. Som vanligt. Jag blir fruktansvärt emotionell av denna låt utan ett ens vara på konsert, så det var inte oväntat.
  • Snälla släpp en skiva tillsammans-moment: När Veronica Maggio kom upp på scenen och sjöng andra versen på Kärlek Är Ett Brev Skickat Tusen Gånger och de sedan sjöng Hela Huset tillsammans.
  • Skrek sönder min egen hals:När Adam Lundgren kom upp på scenen. Han hade flera gäster, men Veronica Maggio och Adam Lundgren var mina två favoriter. Att hon skulle komma visste jag redan, men att en av mina favoritskådisar skulle komma upp på scenen och sjunga En Midsommarnattsdröm var oväntat. Jag skrek sönder min hals ungefär i samma ögonblick jag såg honom komma upp på scenen.
  • Ursäkta, men har din telefon en dödsönskan?: De som filmade under Ramlar. Själv fick jag nästan lite panik över att ha väskan öppen eftersom jag skulle lägga ner en vattenflaska när Håkan sa "För jag kan inte stanna någonstans", precis innan låten började. För nej, inget står still under Ramlar. Ytterligare en anledning till att inte filma när en står längst fram, för det blir antagligen inte bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar