lördag 8 mars 2014

We can do it

Idag är det Internationella kvinnodagen. Om någon får för sig att säga grattis till mig därför så kommer min livmoder allmänt tröttna på världen och mina äggstockar ger hen en käftsmäll.

Nej, men hur som haver. Jag tycker att det är fint att vi har en dag för att uppmärksamma kvinnoförtrycket. Däremot så är jag himla trött på dessa grattis. "Grattis, ditt kön har förtryckts i århundraden och ni har fortfarande inte riktigt samma villkor som cismännen". Ja, vi har gjort framsteg och de är värda att uppskatta, men säg då istället hellre "Kampen fortsätter".



Det är nämligen precis vad den gör. Vi kämpar på och hoppas på att en dag kanske kunna få ha samma villkor. Säg grattis när vi är där istället. Dock är det som sagt var bra att den här kampen får uppmärksammas lite grann av omvärlden, för sorgligt nog känns det som att den inte riktigt gör det annars. Inte så mycket som den faktiskt borde få. Herregud, alla lider ju av att det är så här. Inte bara kvinnor, utan även män. Faktiskt. Feminismen gynnar alla och jag hoppas att vi en dag ska kunna titta tillbaka på antifeministerna och se de som de bakåtsträvande personer de faktiskt är.

Jag tänkte i alla fall ha mitt We can do it-linne och vara arg på patriarkatet. Typ som vanligt med andra ord. Annars ska jag mest vara hemma och vila knäet, som jag trodde blev bättre igår, men sedan flippade helt när jag var i affären. Jag får helt enkelt ta det lugnt och hata patriarkatet hemifrån.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar