fredag 7 mars 2014

Ur skrivarkivet

Du sa faktiskt aldrig nej.

Hon rör med skeden i kaffet. Tittar ner på hur den svarta vätskan rör sig i takt med att hon rör om i den. Hon blickar ut genom fönstret, ut i trädgården där solen börjar kasta sina första strålar över den frostiga gräsmattan. Snart lär där inte längre synas något grönbrunt, halvdött höstgräs, utan ett täcke med vit, glittrande snö.

Du sa faktiskt aldrig nej. Det var ditt eget fel.

Emma tar en klunk kaffe igen. Det smakar beskt, men det gör henne inget. Hon gillar smaken. På något sätt så är det som att det smakar morgonar. De här morgonarna, helgmorgonar när hon vaknar mycket tidigare än resten av familjen och springer en runda innan hon kommer in, duschar och sätter sig i köket med sitt kaffe, samtidigt som hon ser världen vakna till liv därutanför.

Du sa faktiskt aldrig nej. Det var ditt eget fel. Du borde vilja.

Hon känner kylan bita i huden och drar den stickade koftan lite tätare om sig. Det är kallt här om morgonarna. Så pass kallt att hon fryser lite, även om hon har fodrade tights och sin favoritkofta. En lång, tjock, stickad. Grå och nästan som en filt, fast med armar. Perfekt för mysfrukostar, som nu, När hon sitter med blött hår efter duschen och bara är. När hon precis sprungit och kroppen är sådär skönt uttröttad. När hon fortfarande är, eller åtminstone borde vara inne i den där lyckan som kommer av att springa. Känslan av att hon är duktig. Att hon klarar detta, att hon har kontroll.

Du sa faktiskt aldrig nej. Det var ditt eget fel. Du borde vilja. Han är din pojkvän.

Emma funderar lite på vad hon ska göra senare idag. Om hon kanske ska skicka iväg ett sms till Nathalie eller Samuel och fråga om de vill ses. Antingen åka ner på stan, gå i affärer och kanske ta en fika eller bara sitta hemma på golvet hos någon av hennes två närmaste vänner och prata om allt eller ingenting. Om inte han ville att de skulle ses då. Capser nämnde igår att det kanske han ville. Sa ”Vi ses väl kanske imorgon” och kysste henne en sista gång innan hon blev tvungen att springa för att hinna med bussen hem.

Du sa faktiskt aldrig nej. Det var ditt eget fel. Du borde vilja. Han är din pojkvän. Du älskar honom.

Hon tänker på igår. På hans bedjande ögon och på orden ”Men du älskar ju mig, eller?” På hur han stoppade in sin hand innanför hennes skjorta och hon var rädd att han skulle råka slita bort översta knäppta knappen. På hur han sa att det inte var farligt. Att de flesta tjejer tycker att det gör lite ont först. Att vissa till och med blöder, att det måste göra lite ont först för att det ska bli skönt. På hur hans lite för långa nagel råkade rispa henne innan han stoppade in ett finger i henne och att det sved. På att hon ändå stönade och låtsades tycka att det var skönt när han rörde två fingrar fram och tillbaka, även om det sved och trycket mest gjorde att hon nästan kände sig kissnödig. Hon ville ju inte såra honom.

Du sa faktiskt aldrig nej. Det var ditt eget fel. Du borde vilja. Han är din pojkvän. Du älskar honom. Alla andra tjejer gör det med sina killar.

Hon tänker på hur hon tog bussen hem. Lyssnade på spellistan med kärlekslåtar Casper gjorde åt henne till hennes födelsedag, nästan som om mjuka melodier och vackra ord skulle få henne att bli kär. Låtsades att allt var som vanligt. På att hon pratade lite om nya spegeln de ska sätta upp i hallen med pappa, pussade Ellen god natt och gav katterna mat innan hon gick in i duschen. Precis som vanligt. Att hon trots att hon duschat, tagit på sig rena trosor och ett rent nattlinne och bäddat rent ändå kände sig smutsig när hon låg där i sängen. Som om det kliade och irriterade. Som om något fanns kvar, smuts som inte gick att tvätta bort.

Du sa faktiskt aldrig nej. Det var ditt eget fel. Du borde vilja. Han är din pojkvän. Du älskar honom. Alla andra tjejer gör det med sina killar. Du ville egentligen.


”Du sa faktiskt aldrig nej”, mumlar hon tyst, med kaffekoppen och det tomma köket som enda åhörare. ”Det är inte som att du inte ville, egentligen.

1 kommentar:

  1. Det här var briljant. Klockrent. Viktigt. Applåder.

    SvaraRadera