söndag 9 mars 2014

Torka aldrig tårar utan handskar: Döden av Jonas Gardell

Sista delen i Torka aldrig tårar utan handskar och jag gissar på att jag kommer bli lika känslosam av att recensera denna som jag blivit av de tidigare två. Jag blev lika känslosam av att läsa den.

Hur som helst. Jag tror egentligen att de flesta redan vet vad den här boken handlar om. Rasmus, Benjamin och ett gäng andra homosexuella män som levde i Stockholm under 80-talet, när AIDS härjade som värst. Det här är sista boken i serien och också slutet. De sista som ska dö dör och det finns även blickar framåt, till nutid.



En sak jag har sagt om de tidigare böckerna är att det är svårt att hålla ordning på alla karaktärer om en inte har sett serien, men jag tycker faktiskt att det blir bättre i denna. Jag tror att jag hade haft lättare att hålla koll på alla, även om jag inte sett serien och kan sätta ansikten på dem. Det är bra gjort, speciellt i och med att det finns tidshopp i denna. Dock bara med en och samma person, men ändå.

Något annat jag älskar är att vi får veta Bengts hela historia. Det är en av de karaktärer som finns med i bakgrunden i stora delar av serien, men som vi liksom aldrig får veta så mycket om. Vissa scener som finns med i boken och som även är det samma i filmen får sådant betydligt större djup när en vet allt bakom och får läsa Bengts tankar under tiden. Det får mig att vilja se om serien nu snart, bara för att kunna se allting med all bakgrundsinformation.

Något annat jag tänkte på är att det finns ett par lesbiska kvinnor med i denna, som inte alls direkt fått så mycket utrymme innan. Det är kul, men jag är ärligt talat lite besviken på att de inte kunde få större utrymme än så. Tyvärr är det så i HBTQ-sammanhang, precis som på alla andra ställen glöms kvinnorna bort. Nu handlar det ju främst om männen eftersom det främst var de som fick AIDS, men att vilja ha samma rättigheter som heterosexuella personer tror jag att även kvinnorna var med på. Samtidigt så känns det som att den är väldigt självbiografiskt och historiskt troget skriven och kanske var det så att homosexuella män och kvinnor inte direkt umgicks. I så fall hade jag ändå tyckt om att få veta det, inte bara att de knappt får finnas till i berättelsen.

Nej, men kortfattat så älskar jag den också. Jonas Gardells sätt att skriva får mig att bara dö lite för att det är så vackert och återigen grät jag ganska mycket av att läsa den. Det kan också ha varit så att jag råkade sträckläsa den under en natt.

Som avslutning, utan att spoila. Sista sidan. Jag tänkte bara säga att det är bland det vackraste jag någonsin läst och att det till och med syns spår efter en tår som smet ner i boken när jag läste i mitt exemplar. Perfekt avslut på en så fin serie.

Detta är för övrigt en av de böcker som blir en del av denna läsutmaning.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar