torsdag 6 mars 2014

The tattoo that I left on you said best before right now

Som jag nämnde tidigare så är inte mitt knä på sitt allra bästa humör just nu. Det var nämligen så att jag halkade igår och gjorde illa höger knä, samma knä som jag hade knäinflammation i för fem år sedan. Då, när jag var 14 år hade jag inte minsta lilla tanke på att det eventuellt kunde vara bra att lyssna på läkaren och alltså inte belasta knäet och bland annat hopptävla någon vecka senare. Sedan dess har jag därför haft problem med just det knäet, vilket inte blir bättre av att halka och halvt bryta av det. Idag har jag därför gett mig själv husarrest och får nöja mig med att gå hemma och vara småbesvärlig. Just nu är det ändå rätt okej. Jag sitter i sängen och lyssnar på musik och äter soppa ur en av mina gigantiska tekoppar.

Något jag har gjort under denna husarrest är att besöka min gamla blogg för att kunna skriva ett kommande blogginlägg (spoiler: det handlar om att jag har bloggat i fem år på söndag). Det har varit en rätt spännande upplevelse. Den bloggen skrev jag på mellan 2009 och 2011, så från precis innan jag skulle fylla femton, tills hösten då jag var sjutton. Det hände lite under den tiden och det har hänt lite sedan dess. Vissa saker framkallade väldigt stora cringe-attacker, men i ärlighetens namn så blev jag ju ändå lite bättre på det där med bloggande under tiden. Bland annat vare det en stor förbättring när jag för det första slutade förkorta varje ord som kunde förkortas och för det andra slutade med tre miljarder smileysar i varje inlägg. Sedan så tycker jag väl i efterhand att på vissa punkter så skrev och gjorde jag väldigt dumma saker, samtidigt som jag kunde vara ganska klok ibland ändå. Å andra sidan hade nog mitt sextonåriga jag tyckt att mitt snart tjugoåriga jag var rätt dum ibland också. 

En rolig sak, förutom alla minnen och nostalgitrippar var i alla fall att jag återupptäckte en av mina gamla favoritlåtar. Jag lyssnade på den väldigt mycket en period våren 2011, för att sedan ha glömt bort dess existens ett par år och sedan lyssnat på den idag. Jag älskar den.

2 kommentarer:

  1. Alltså knäbesvär! Så sjukt BESVÄRLIGT! man behöver ju de jävlarna för att kunna gå.

    SvaraRadera
  2. Jo, men precis. En klarar sig ju inte utan.

    SvaraRadera