söndag 2 februari 2014

Fri till slut

Tåget rullar igenom mörkret, mot stadens ljus. För att citera något en vän en gång sa; "När man kommer hem till Göteborg lyssnar man på Håkan." Mycket riktigt är det Håkan Hellström som spelar i mina hörlurar och sjunger om någon som var 23 när han lämnade Göteborg. Själv är jag på väg in till Göteborg och har inga planer på att lämna den stad jag bara förälskar mig mer och mer i och där jag börjat bygga ett liv jag tycker väldigt mycket om.

Ni vet när livet ändå känns ganska lyckligt. När du oftast tycker att det du gör är roligt, när du trivs med vart du bor, när du får träffa folk du tycker bra om ofta och egentligen inte saknar någon eller något mer än vad du kan hantera. När du känner dig nöjd, kanske inte så att du vill leva just så för resten av ditt liv, men att det verkligen inte finns en anledning att ändra på någonting än.

Så känns det nu. Även om jag får abstinens efter både kattgos och bebiskinder och jag saknar London oändligt mycket så är jag lycklig här. Det känns rätt. Som att jag har hittat där jag hör hemma just nu. I ett rum i Partille, med en rolig kurs att studera och majoriteten av mina närmaste vänner inom ett mer överkomligt avstånd. I staden som egentligen bara är den lilla versionen av min stora kärlek, men som är himla bra den också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar