torsdag 6 februari 2014

Årskrönika del 2

Minns ni den där årskrönikan jag påbörjade för mer än en månad sedan? Woho, här kommer en fortsättning, aka halvåret då allt hände.

Juli:

  • Jag var på Liseberg med Emma, Vitalia och Leia. Där sa jag bland annat "If you were an animagus, you would be grumpy cat."
  • Jag deltog i Camp Nano och skrev ett utkast som är ett enda stort renoveringsprojekt som jag hoppas på att orka ta tag i någon gång. Nåväl. Handlingen är inte fy skam i alla fall.
  • Känn ingen sorg hade premiär. Jag och Josefine var där, såg hela filmen ända till citatet "Jag tror när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än" och gick därifrån trallande på en midsommarnattsdröm.
  • Trots att jag vanligtvis är en person som är rätt mycket för mig själv och trivs bra med det så umgicks jag med folk i över en vecka i streck. Det började med att jag åkte till Karin i Norrköping, umgicks med henne och sov där. Dagen därpå plockade vi upp fler människor i bil och åkte vidare mot Filipstad för att umgås med andra rollspelsmänniskor en helg. På söndagen så följde Vitalia med mig hem istället för att åka till Jönköping och så föll det sig så att istället för att lämna Eskilstuna på onsdagen så hämtades hon upp av föräldrar och syskon på lördagen.
  • Bara den nästan hela vecka som Vitalia var här förtjänar en egen punkt, även om det redan nämnts och den även var i augusti, för den var så fin. Vi blåste såpbubblor på en kulle med Heroes som soundtrack, såg Känn ingen sorg och promenarade hem i Eskilstunaregn, shotade barndrickyoghurt utanför min gamla skola och massor av andra fina saker. 
  • Vitalia visade mig vägen, sanningen och livet. Med andra ord introducerade hon mig i Skins.

Augusti:
  • Vitalia var här och åkte härifrån, för att lämna mig med frågan "Men hur umgås man inte med folk?"
  • Mina syskon och flera av mina vänner började skolan igen. Jag var arbetslös och gick hemma och livade upp stämningen.
  • Annie och Marie barnvälsigndes. De var söta som bara den, även om jag nästan tyckte att höjdpunkten i det hela var när David (åttaåringen) gömt sig bakom ett gäng flaggor längst fram i kyrkan för att sedan upptäckt att vi andra gått ner och satt oss efter välsignelsen och han fick mycket bråttom ner i kyrkbänken igen.
  • Efter att inte ha fått några familjer eller ha hört speciellt mycket från Swedish Connection som jag tänkte åka med som au pair först råkade jag lite random snubbla över nannynu och letade au pairfamiljer därigenom istället. Det var något mer effektivt, för ganska precis tre veckor senare satt jag på ett plan till London.
September:
  • Första september kom och jag hade min årliga ålderskris den dagen. Annars så brukar jag vara ganska chillad på den punkten, jag har kommit till någon form av acceptans vad det gäller att jag närmar mig 20, att jag är vuxen nu och att jag trots detta fortfarande får älska Disney, färgen gul och att ha köksmusikaler med mig själv. Första september däremot, dagen då jag inser att även om Hogwarts fanns så skulle jag inte vara på väg dit eftersom jag är för gammal. Det är lite mer än vad jag klarar av.
  • Istället för att åka hem direkt efter att ha varit i Halmstad så följde jag med Emma till Trollhättan. Det var roligt, jag hängde med henne i skolan ett par dagar och lyckades samtidigt med att gå och få jobb i London under tiden jag var där. Mellan torsdag och söndag lyckades jag alltså med att förflytta mig från Trollhättan, packa hemma i Eskilstuna och flytta till London.
  • Som sagt var så flyttade jag till Clapham i London och började jobba. Det hade definitivt sina jobbiga stunder med hemlängtan och grejer, men det var ändå en av de finaste sakerna någonsin. Jag la mig till med en brittisk accent, lärde mig förstå mig på även Londons tunnelbana och blev kär i staden som var mitt nya hem.
Oktober:
  • Internet började fungera ända uppe i mitt rum. Alltid värt att notera.
  • Jag började sjunga i kör. Det har jag inte gjort sedan högstadiet och det var hur fint som helst.
  • Jag hade en svacka med lite pms, magsjuka och hemlängtan på en och samma gång. Det var inte så roligt.
  • Trots föregående punkt skulle jag lätt säga att oktober var bästa månaden det här året.
  • Jag tror att det var här i krokarna jag lärde känna Linnéa och Lovisa.
  • Stunden då jag såg Effys och Cassies avsnitt av säsong sju var kommen och mitt hjärta brast. Cooks såg jag senare. Egentligen har jag fortfarande inte sett klart det, men å andra sidan är jag totalt ointresserad av Cook som karaktär.
  • Jag hamnade i rematch, vilket inte var ett sådär jättebra avslut på månaden i och med att jag blev superstressad av situationen och mådde dåligt.
  • Emma kom och hälsade på.
November:
  • Emma var kvar och hälsade på. 
  • Jag flyttade från Clapham ut till West Drayton, Åkte även fel på vägen och hamnade i Reading. Det kalaset kostade en del.
  • En sen kväll i väntan på tunnelbanan efter en Write In tog jag för första gången på allvar beslutet att ge upp au pairandet och åka hem från London istället. Dagen därpå ändrade jag mig och skulle inte hem, tänkte att jag inte skulle ge upp, men så fick jag efter diskuterande och dividerande med vänner återigen inse att jag inte alls mådde bra och att jag faktiskt behövde komma hem. Att London står kvar och är möjligt att åka tillbaka till även senare. Det hela fick ytterligare en intressant vändning när jag fick en ångestattack och det hela slutade med att jag fick tillbringa natten hemma hos Jessica, innan jag blev hämtad av morfar och lämnade London.
  • Morfar ja. Jag vet inte om jag nämnt det tidigare, men innan han kom och hämtade mig hade jag faktiskt aldrig träffat honom. Jag har pratat i telefon med honom, min moster hälsar på honom väldigt ofta och även mamma har varit i Nottingham sedan han flyttade dit, men det har aldrig blivit av att jag har hälsat på. Det var i alla fall roligt och jag fick även se lite annat av Storbritannien än bara London. 
  • Needless to say, jag failade totalt med nanowrimo. Det känns okej ändå. Även om det var lite tråkigt så var hela grejen med att bli utbränd i sig väldigt tråkig och då känns det som att skriva 50 000 ord kan vänta.
  • Jag flyttade hem. Bebisarna hade vuxit massor. Tonks var väldigt nöjd med att få sitta i min famn och slicka mig i ansiktet så fort jag kommit innanför dörren. Det mesta var som vanligt igen helt enkelt.
  • Jag såg Catching Fire tillsammans med Emma, Vitalia och Maia. Samma dag som jag missade femtioårsjublileumet för Doctor Who. Under omständigheterna är jag glad att jag var i Jönköping just den dagen, för hade jag inte suttit och gråtit av skratt åt dåliga fan fictions med Vitalia hade jag nog suttit hemma och gråtit över att jag missade Doctor Who och för att jag saknade London.
December:
  • Egentligen bestod december mest av att jag mådde jättedåligt och hade noll julkänsla, vilket bara det i sig är väldigt tråkigt om du i vanliga fall älskar julen över allt annat och därför tänker att du vill vara glad och julig, för annars är det ett helt år kvar tills du får vara det igen.
  • Jag kom in på universitetet till 75% (dock så läser jag ingen av de två kurser jag kom in på då, men ändå), fixade boende och försökte allmänt ta in vetskapen att "nej, men om ungefär en månad flyttar jag ner till Göteborg".
  • Jag kom ut som lesbisk. Egentligen var det faktiskt under denna månad som detta faktum kom och slog mig i huvudet med en stekpanna också, även om jag inte förstår hur jag inte kunde förstå det innan. Jag hade varit totalt ointresserad av motsatta könet ganska länge och sedan i somras sagt att jag är lesbisk om jag inte orkat förklara grejen med att vara bisexuell, men attraheras betydligt mer av andra kvinnor. 
  • Håkan Hellström hade en konsert i Västerås den 15 december och jag var där tillsammans med Josefine. Höll hans hand lite, skreksjöng med i varenda låt och grät under Du är snart där. En väldigt fin konsert, eventuellt det finaste under hela december.
  • Jag var i Trollhättan och hälsade på Emma med Maia och Vitalia. Bland annat så åkte vi då skridskor, vilket jag inte har gjort på ungefär fyra år och inte lär göra igen förrän någon tjatar på mig tillräckligt mycket. Helt orättvis ska jag dock inte vara mot skridskor, för det är väldigt roligt att åka fort.
  • Jul och nyår passerade. Jag läste böcker och åt choklad och var inte det minsta lilla full på nyårsafton. Herregud, jag hade varit i Stockholm med familjen tidigare den dagen, så jag orkade inte ens byta om till min finklänning för att jag var trött. (Det är därifrån bilden kommer, när Annie skulle försöka sig på att äta is ur mammas mugg. Det gick inte speciellt bra att snutta upp den.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar