måndag 13 januari 2014

Nicks och Norahs oändliga låtlista av Rachel Cohn och David Levithan

Jag hörde talas om den här boken för första gången för ungefär ett år sedan. Emma bodde hos mig en helg och hade då med sig den, jag läste på baksidan och tyckte att den verkade bra. Sedan kom jag över filmen, såg lite, men kom aldrig riktigt in i den och så blev det aldrig att jag såg klart så. Så, när jag var inne på Myrorna och vandrade runt bland deras 10-kronorsböcker så hittade jag den och bestämde mig för att ge den en chans ändå. Det kan ju faktiskt bara ha varit filmatiseringen som var dålig.

Boken handlar om Nick och Norah, två brustna hjärtan med sina egna egenheter som befinner sig på samma konsert en natt i New York, då det kommer sig så att Nick vänder sig till Norah och undrar om hon vill vara hans flickvän i fem minuter. En kyss blir till flera, de sticker från en klubb till en annan och flera beslut av varierande dumhetsgrad görs, kommer upp till ytan och får olika resultat. Det är Nick och Norah och en natt i en stad.



Trots att jag var skeptisk först så gillade jag den här boken. Den är lite klyschig på ett typ "anti-klyschigt" sätt eller hur det nu ska gå att förklara det, men det är den sortens klyschor som jag pinsamt nog har lite svårt att stå emot. Konceptet med att allt utspelar sig en natt är roligt, för just den här berättelsen kan verkligen ta sig över en natt utan att det blir tråkiga transportsträckor.

Något jag verkligen tyckte om var författarnas sätt att beskriva karaktärernas känslor. Det var väldigt målande, samtidigt som det vävde in lite saker som hänt tidigare bit för bit. Jag gillar sådant, när författare beskriver det som känns på lite olika sätt och verkligen drar bra paralleller och jämförelser. 

Något negativt var att jag tyckte att Nicks och Norahs berättarröster var lite väl lika. Ibland var det svårt att märka någon skillnad och jag kunde bli förvirrad och undra vems kapitel jag egentligen var på. Kasnke var det att de ändå hade lite för lika bakgrund och var lite för lika som personer, men jag hade gärna sett att de hade gjort större skillnad ändå, så att det verkligen skulle kännas av.

Kortfattat så gillar jag boken ändå. Den är lite mysig och får mig att längta tillbaka till nätter i London. Lagom lång (så lång är den inte, men jag tror att det hade blivit fel att förlänga den) och fin, om än lite klyschig.

En del av det här projektet, förresten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar