onsdag 18 december 2013

Jag är lesbisk

Jag var 17 år när jag efter mycket om och men erkände för mig själv att jag var bisexuell. När jag insåg det vet jag egentligen inte, jag tror att jag insåg det någon gång redan innan tonåren, men förstod inte eller så kanske jag inte ville förstå förrän då. Då, när jag var 17, hade jag tillbringat en hel höst med att gråta och säga till mig själv att jag nog skulle vara hetero i alla fall. Det kändes så mycket lättare just i den stunden, även om hela grejen med att säga att jag inte attraherades av tjejer kändes som en lögn. Sedan kom den. dagen då jag till sist sa till mig själv "Nej, men då är jag väl bisexuell då, så får världen tycka vad den vill."

Jag vet inte om flera av mina närmaste vänner redan hade förstått i och med att jag hade pratat med dem om det. Några, åtminstone min mamma och säkert någon mer kände kanske på sig det. Trots det blev första gången jag berättade det för någon för en tjej jag knappt kände. Jag hade precis bytt skola och börjat i hennes klass. Hon kände mig inte sedan innan och då blev det på något sätt lättare att våga säga det i förbifarten, för hon kunde inte kontra något om att jag ju aldrig sagt något om tjejer förut. Därefter rullade det på. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag började bara smyga in det sådär och så plötsligt visste alla om det.

Allas historier om hur de "kom ut" (ja, jag hatar det uttrycket egentligen, varför ens?) ser olika ut. Det där är min första. Det var inte lätt och det är en resa som jag faktiskt är stolt över att jag gjorde. Att jag inte gav upp den där septemberdagen när jag inte visste varken ut eller in och att jag inte brydde mig om saker jag hörde innan från alla möjliga håll och kanter.


Nu har min andra "komma ut"-historia börjat. Det var inte så länge sedan jag insåg det, men ju mer jag tänker så inser jag att ja, jag är lesbisk. Jag tycker att killar kan vara snygga på bild och förälskar mig i fiktiva karaktärer oavsett kön eller om de ens är människor, men när det väl kommer till att ha sex med någon eller att bli kär, då är det numera bara tjejer som gäller för min del. Det kanske inte alltid kommer vara så och det har nog inte alltid varit så. Sexualitet är trots allt en ständigt föränderlig process, men just nu är det den läggning jag känner mig mest bekväm i. Att komma ut den här gången har varit sjukt mycket enklare, men å andra sidan tror jag att jag har haft på känn att jag är lesbisk sedan i somras och inte förstått förrän nu. Den här gången berättade jag först för några av mina närmaste vänner och eftersom de är världens finaste, klokaste och underbaraste så var det inga konstigheter med det. Det känns inte riktigt lika läskigt att vara nyerkänd homosexuell än nyerkänd bisexuell.


Nu har jag redan skrivit en halv roman om det här, men jag tänkte avsluta med en sak till. I alla fall är jag en sådan person som googlar för att hitta andra i samma situation när jag har ett problem. Googlar för att försöka få veta att jag inte är ensam i det här. Skulle nu någon, om så bara en person, läsa det här och fundera över sin egen sexualitet vill jag försöka vara till hjälp. Har jag någon läsare där ute som inte vet vill jag åtminstone kunna säga någonting.

  • Bara du kan veta. Det finns inget sätt som kan mäta hur mycket du attraheras av ett eller flera kön som kan bestämma något, utan i slutändan är det bara du som vet. Att vara den enda som kan sitta inne med svaret kan kännas skrämmande, det vet jag, men det är viktigt att komma ihåg. Ingen, varken din familj, dina vänner eller samhället kan bestämma vem du ska bli kär eller vem du ska attraheras av. Inte ens du kan egentligen bestämma det, utan alla är vad de är och så är det med det. Det är upp till dig vad du vill identifiera det som.
  • Det är okej om det tar tid. Det är också okej om det går fort. Det är okej att göra en stor grej och berätta för alla och det är okej att inte berätta för någon eller bara en enskild person, en i sänder. Du gör det du känner dig bekväm med. Om någon som i förtroende fått veta att en i din bekantskapskrets är homo/bi/pan/valfri sexualitetsrelaterad något läser det här vill jag bara säga: KOM IHÅG ATT DET ALDRIG ÄR OKEJ ATT OUTA NÅGON OCH ATT JAG PERSONLIGEN TÄNKER SE TILL ATT DU FÅR BRINNA I HELVETET OCH TRAMPAR PÅ LEGO OM DU GÖR DET, OKEJ?
  • Det blir bättre. En dag kommer du kunna se tillbaka på den här tiden och vara glad att du till sist var så modig som vågade, även om det är jobbigt nu. När du har lite mer koll på din egen läggning så blir det lättare, för även samhället kan vara så idiotiskt så vet du var du står. Kom ihåg det, det blir till sist bättre.



8 kommentarer:

  1. Rebbi, du är himla fantastisk.

    SvaraRadera
  2. Älskar att du skriver om det här. Det är viktigt. Själv känner jag igen mig jättemycket, har alltid vetat att jag inte är hetero och "kom ut" någon gång i våras till mina kompisar, och i höstas till familjen. Har dock väldigt ofta varit förvirrad och därför är det bra att du skriver om sånt här, för precis som du säger googlar folk och själv hade jag uppskattat detta inlägget när jag var mer osäker än jag är nu. För nu är jag ganska säker. Queer är min motvilligt valda etikett, och den betyder "jag bestämmer".
    Älskar förresten "trampa på lego"-delen ;)

    SvaraRadera
  3. Sv: Jag har läst de tre delarna i Torka aldrig tårar-serien, sedan har jag läst en typ "samling" av grejer han gjort som heter Mormor gråter och andra texter (eller något sånt). Tänker läsa mer av honom dock, pga att han är så otroligt bra. Har du?

    SvaraRadera
  4. Trampa på lego ger en onekligen flashbacks från barndomen. Små sattyg! Anyway. Välkommen ut, eller vad man nu ska säga. :) Fast det känns konstigt samtidigt. Ah well. Jag uttrycker mig uppenbarligen väldigt osmidigt, men jag menar väl iaf! :D Kram!

    SvaraRadera
  5. Du är awesome, och all pepp och respekt till dig :D

    SvaraRadera
  6. Kamagra finns hos www.intimleksaker.com
    Rekommenderar SEXLEKSAKER www.intimleksaker.se
    http://intimleksaker.com
    http://intimleksaker.se

    SvaraRadera