torsdag 28 november 2013

Som jag vill vara av Katarina von Bredow

Som jag vill vara var en av mina stora favoritböcker när jag var i trettonårsåldern. Den är nog till och med det fortfarande, bara det att jag inte har läst den på säkert två eller tre år. Hur som helst så handlar som jag vill vara om Jessica som är femton år och går i nian. Hon lever ett liv som verkar likna de allra flesta femtonåringars, går i skolan, umgås med bästa vännen och är väldigt kär i sin nya pojkvän Arvid. Som alla andra, fram till det att hon upptäcker att hennes mens uteblir och hon gör ett positivt graviditetstest.


Som sagt, när jag var yngre så var det här en av mina absoluta favoritböcker. Det pocketexemplar jag har här hemma är mycket kärleksfullt sönderläst och jag minns att jag även lånade ut den till ganska många av mina vänner. Så här flera år senare tycker jag fortfarande väldigt mycket om den. Jag har läst en hel del annat av Katarina von Bredow och den bryter mot det mönster hon vanligtvis har, det där tjej är kär i kille hon inte kan få. Det är trevligt. Sedan har jag alltid varit enormt fascinerad av graviditeter och fosterutveckling, till den grad att jag verkligen på allvar har övervägt att bli barnmorska och fortfarande egentligen inte helt har släppt den drömmen. Det var lite roligt när jag läste klart boken den här gången, jag gick runt resten av kvällen och funderade över om jag kanske inte skulle ta och försöka bli barnmorska istället för lärare ändå.

Om vi tittar lite på karaktärer och handling och så. Jag gillar Jessica. Jag gillar att hon känns så ansvarsfull och klok även om hon är så ung. Jag gillar de andra bikaraktärerna också, hennes mamma,  bästa vän, pojkvän, bästa väns mamma, det finns inte riktigt någon karaktär jag absolut inte klarar av. Alla stöttar inte Jessica i hennes beslut i början, men så tror jag att det skulle vara i verkligheten också. Det är jobbigt om ens dotter eller bästa kompis bestämmer sig för att hon ska bli mamma vid femton års ålder. Det är klart pojkvännen blir rädd när han sätts i en så ny situation. Alla gör lite dumma saker ibland och ingen är varken ond eller god, utan bara vanliga människor. Jag gillar det.

Boken i sig är inget språkligt underverk. Jag tycker inte att det stör, men det är inget som får mig att bli kär bara i hur författaren skriver. Det jag tycker att hon är bäst på att skriva är dialog och det finns en hel del sådant i boken vilket jag gillar. 

Kortfattat, det är en väldigt bra bok, läs den. Speciellt om du gillar Katarina von Bredow, för jag skulle nog säga att den här boken är hennes bästa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar