fredag 29 november 2013

Min och SJs komplicerade kärlekshistoria

Det är kallt. Trots att jag tidigare samma dag gått runt i Halmstad i skinnjacka och tittat på fiskmåsar fryser jag nu. Det snöar till och med och även om jag helt klart mest av allt längtar in får det mig ännu mer att längta ner till sydligare Sverige. Där är våren i full gång, till skillnad mot i Eskilstuna, som egentligen inte ens ligger långt norrut. Snö i april. April, april, din dumma sill. Ljusanordningen i trappan får mig dessutom mest av allt att vilja lyssna på julmusik och skriva önskelistor. Hellre det, än att stå här och vänta på ett försenat tåg.

Det där är en helt riktig händelse. En vardagshändelse om man åker tåg hyfsat ofta, en tågförsening. Som ni borde veta om ni läser min blogg hyfsat frekvent åker jag mycket tåg och när jag åker någonstans åker jag i regel alltid med SJ.

Jag och SJ, jag vet inte vad jag ska säga om oss. Saken är den att jag egentligen tycker om att åka tåg. Det är mysigt att sitta där och se landskapet flyga förbi utanför fönstret samtidigt som bra och mysig tågmusik spelar i öronen. Att skriva på tåg går alldeles utmärkt och eftersom jag ändå inte kan göra så mycket annat än att sitta still i några timmar ser jag det som ett utmärkt tillfälle att läsa lite.

Det är bara det att den mysiga känslan förtas lite när det är sent, du är trött och hungrig utan tillräckligt mycket pengar för att kunna köpa någonting på tåget och du skulle ha varit hemma för två timmar sedan eller om du ska iväg för att träffa några av dina närmaste vänner som du inte sett på ungefär två månader och tågförseningen bara äter upp mer och mer av er korta tid tillsammans.

Om ungefär en månad så ska jag åka till Trollhättan. Det är en bra bit in i december och jag är väl medveten om att det kanske kommer att ha snöat då. Snö på spåren...Nej med SJ, snöar det i år igen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar