söndag 24 november 2013

Catching Fire

Så, nu är jag hemma igen och har tid och sätta mig för att skriva lite mer om hur otroligt fantastisk Catching Fire var.

Spoilervarning, om du av någon anledning inte vill spoilas angående filmen, läs inte mer.

Som sagt, filmen var helt fantastisk. Överväldigande, slagen i huvudet med en stekpanna-fantastisk. På den nivån att jag mest satt och så "Oh my god!" och inte så mycket mer vettigt under eftertexterna. Jag älskar den verkligen och kan nog till och med just nu tycka att den är bättre än den första. Det återstår att se om jag fortsätter tycka så bara, det kan vara nyhetens behag.

Hur som helst, filmen håller hög nivå, precis som föregångaren. Det blir inte långtråkigt, utan är omväxlande, med saker som händer hela tiden. Catching Fire har lite fler humorinslag, vilket jag faktiskt tycker om. Scenen i hissen med Johanna är helt underbar och jag gillar referensen till mahogany, även om det bara verkade vara vi som förstod det sistnämnda.

Något jag älskar med både delarna i serien är att skådespelarna ser ut som riktiga människor och inte bara är jättesminkade och med perfekt hår hela tiden. Ja, det finns flera attraktiva skådespelare, speciellt bland de manliga, men det är ändå på en sådan nivå att det känns okej, som vanligt folk. Speciellt märks det på de kvinnliga skådespelarna. Alla är inte pinnsmala och med det där typiska "snygg tjej i film"-utseendet. Jag gillar det. Kläderna måste nog också nämnas i det här, för de är sjukt fina och känns så bra och passande. Mycket som jag tänkt mig när jag läste.

Något jag saknar är bakgrundshistorierna, speciellt Haymitchs. Det känns som att det visar honom på ett djupare plan i boken och de som bara ser filmerna kommer ju då missa det totalt. Det är i och för sig alltid en svårighet med film, men scenen där Katniss och Peeta plockar fram filmen från Haymitch gamla hungerspel hade ju till exempel kunnat få vara med.

Kortfattat ändå, den är fantastisk. Jag älskar den. Jag älskar slutet, när man ser hur Katniss ansiktsuttryck ändras och hur hon går från rädsla och sorg till ilska och beslutsamhet. Det är ett slut som gör att en vill se nästa, föder tittarens nyfikenhet på ett helt annat sätt än vad första filmens slut gör. Åtminstone på mig. Jag längtar att få se sista delarna nu och hoppas att de kommer bli bra som film, även om jag tycker att boken gör sig sådär. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar