lördag 7 september 2013

Varför skola?

En fråga som ställts många gånger är frågan "Varför går vi i skolan?". Det finns många alternativa svar på det, men det jag ändå tror är vanligast är "För att lära oss saker". Det är så det ska vara, det är rätt svar. Eller? Jag håller med om att det är så det borde vara, men frågan är om det är rätt svar.

"Vi går i skolan för att få bra betyg så att vi kan komma in på ett bra gymnasium/en bra högskola och sedan få ett bra jobb." är nog närmare sanningen. Tyvärr. Det är jättetråkigt, men så är det.

Hösten 2008. Jag gick i åttan och eftersom jag är född 1994 och aldrig har gått om eller hoppat över tillhör jag de som hade det gamla betygssystemet. Det var alltså första gången jag skulle få betyg i skolan. Tidigare hade det mer varit att jag skulle vara där, göra saker, lära mig och om jag skulle riskera att inte klara målen i något ämne så skulle det tas upp på nästa utvecklingssamtal. Så var det inte längre. Helt plötsligt öppnade sig en ny värld och man kunde inte bara ha klarat ett ämne. Man kunde också vara lite bättre eller en av de bästa i klassen. Plötsligt blev det något dåligt att ligga precis på målen, för man skulle alltid satsa högre.

Egentligen kanske inte den attityden är så fel. Det är alltid bra att försöka lära sig så mycket som möjligt och ska man inte ha betygen till något så blir det ju det som är syftet. Det dåliga kom in först ett år senare, hösten 2009, när de där bokstäverna jag fick nedskrivna på ett papper på julavslutningen skulle användas till något. Jag skulle söka till gymnasiet med dem.

Om folk började betygsstressa lite i åttan var det ingenting mot hur det var nu, åtminstone inte på min skola. Alla räknade poäng. Tittade efter hur många poäng programmen vi ville gå hade krävt tidigare år. Försökte komma på ett sätt att knipa åt oss ett par poäng extra. Saken var bara den att det handlade inte om att vi skulle bli bättre i ämnena för att bli bättre i ämnet, utan för att samla poäng. Lärandet blev en tävling. Den som bara kunde precis det man behövde kunde inte heller vänta sig en plats på någon speciellt åtråvärd utbildning, utan då var det bara att acceptera sin plats som lite mindre värd och ganska oönskad.

Gymnasiet. I samma stund som du går innanför de dörrarna är allt ditt slit i nian glömt. Ingenting räknas längre, utan nu är du här och beytgshetsen börjar igen. Skillnaden är bara att här räknas varenda lilla sak du gör, för alla delkurser räknas i slutbetyget. Slutbetyget som du sedan ska söka in till högskola med, som alltså ska avgöra vad du ska jobba med i framtiden. Bara att börja jobba alltså. Försöka knipa åt sig högre betyg. Göra det för att få mer poäng, inte för att du egentligen vill kunna mer. Allt går in genom ena örat och ut genom det andra.

Så står du där en dag. Du har tagit studenten och kommit in på en högskoleutbildning. Helt plötsligt är du tillbaka där du var i början. Inte riktigt, för det får större konsekvenser att inte klara målen nu, men det finns inte längre lika många olika betygsgrader och du behöver inte längre dina betyg till något på samma sätt. Återigen är målet faktiskt att lära sig och att du ska förbereda dig för något.

Nu har jag aldrig själv pluggat på högskola, så jag vet inte, men jag undrar om det verkligen går att gå tillbaka till att bara försöka lära sig och inte plugga för betygens skull. Någonstans känns det som att den förmågan måste ha försvunnit, för vi är trots allt så vana vid att allting bara måste handla om betyg.

Jag tycker att det är så tråkigt att det ska behöva vara så. Betygen är egentligen inte mer än bokstäver på papper som visar hur du kunnat prestera vid ett visst tillfälle, inte vad du faktiskt lärt dig. Samtidigt är det här en väldigt svår fråga att lösa. Bedömning måste ju kunna ske på något sätt, men är verkligen det här sättet, då det elever blir ledsna över är betyget i sig snarare än missad kunskap verkligen rätt? Jag tror inte det. Jag vet inte hur det ska lösas, men jag tror att det här är helt fel sätt och att vi kanske framförallt behöver en attitydförändring. Skolan ska vara till för att lära sig. Jag tror också att det är först när det fungerar så som det på allvar kommer kunna gå att göra något åt att elever inte tycker om skolan och att det är så många som är skoltrötta.

2 kommentarer:

  1. Det är faktiskt väldigt skönt på universitetet att betygen inte är så viktiga. Trea betyder oftast att någon inte orkat lägga ner så mycket tid på en kurs, men arbetsgivare bryr sig inte om vad du har för betyg, bara att du klarat kurserna. En del arbetsgivare tycker till och med att bara femmor är dåligt eftersom det kan betyda att du är asocial.

    Däremot är der så svårt att mäta kunskap från skolan, och det är ju viktigt att man ska kunna göra urval på något sätt till universitetet och gymnasiet. Tråkigt är när det bara blir vem som presterar bäst på prov och redovisningar, speciellt om läraren är dålig på att göra betygsmoment som faktiskt visar på kunskap.

    SvaraRadera