måndag 16 september 2013

Första timmarna av en barndomsdröm

Jag vet inte när det här kommer publiceras (uppenbarligen runt lunchtid dagen därpå, på ett något pratigt starbucks), men när jag skriver det här är det söndag kväll och jag har precis duschat och sitter uppe i mitt rum och dricker te. I och med att familjen är nyinflyttad fungerar internet sådär, men det löser sig.

De senaste 24 timmarna har massor av saker hänt. Jag har sagt hedjå till min familj på Skavsta, själv satt mig på ett flygplan med destinationen Stanstead, London. Jag har träffat familjen jag kommer bo och jobba hos fram till juli nästa år, bekantat mig med trevliga föräldrar och två pojkar som idag har varit alldeles jättepigga och busiga. Jag lär inte få tråkigt i år i alla fall, även om jag misstänker att jag kan komma att bli ganska trött på kvällarna efter att ha tagit hand om de två små busfröna om dagarna.

Rummet jag bor i ligger allra högst upp i huset och är jättesött med snedtak. Jag har packat upp och rummet börjar se bebott ut. Det märks att huset ligger i en stad och även högst upp i huset, någon form av ljud hörs ofta och det är inte alltför sällan som det som låter är ett flygplan. Ett badrum har jag också här uppe, ett som blir mitt badrum i år. Badkaret står under snedtak, så jag måste sitta ner när jag duschar och i det snedtaket finns även ett litet takfönster. Där upplevdes dagens OMG-moment. Det vätter in mot centrum och om jag ställer mig på tå, alternativt öppnar fönsret, ser jag London Eye och vad jag tror är Big Ben. Om jag gör båda två, ställer mig på tå och öppnar, så kan jag se en byggnad som jag inte vet namnet på, men som jag känner igen för att den var med i ett Doctor Whoavsnitt hyfsat nyligen. De tre sakerna, från mitt fönster. Nu bor jag i London.


1 kommentar:

  1. Vet hur det är! Känner igen mig från när jag flyttade till Edinburgh. Ha det underbart :D

    SvaraRadera