torsdag 8 augusti 2013

Torka aldrig tårar utan handskar 1: Kärleken-Jonas Gardell

Jag tror det är svårt att ha kunnat missa Torka aldrig tårar utan handskar. Det verkar som att mer eller mindre alla såg eller åtminstone hörde om serien när den gick i vintras (visst var det vintras?). Den kritikerrosades och hyllades och jag tänkte redan då att jag måste se den, men det blev inte av förrän nu i somras. I samma veva läste jag även boken.

Boken handlar i stort om en grupp homosexuella män i Stockholm. De två främsta huvudpersonerna heter Rasmus och Benjamin. Båda är i ungefär samma ålder och relativt nyutexaminerade från gymnasiet. Benjamin är Jehovas vittne och är mycket ute i tjänst för att frälsa. Rasmus har precis lämnat den lilla hålan Koppom bakom sig för att leva det liv han drömt om. De båda träffar Paul, som beskrivs som "den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen Gud har skapat", Rasmus på en av Stockholms bakgator och Benjamin när han är ute i tjänsten. De blir hembjudna till  Paul på julafton och det är där kärlekssagan mellan Rasmus och Benjamin börjar.

Jag trodde att jag hade läst något av Jonas Gardell tidigare, men jag undrar verkligen om jag har gjort det, för jag är totalförälskad i hans sätt att skriva, så i så fall borde jag ha kommit ihåg det. Han berättar så fint och det är verkligen som om lycka och sorg går hand i hand. Ena sekunden skrattar man åt något. för att i nästa få en klump i halsen av en hint om något sorgligt längre fram. Att historien dessutom är fin gör inte saken sämre. Just slutet, när de träffas, är det jag tycker bäst om och eftersom jag i serien tycker bäst om bitarna där Benjamin och Rasmus är tillsammans så tror jag att jag rent historiemässigt kommer tycka om de två nästkommande böckerna mer. Egentligen känns det här mer som en prolog, att man vet att något mer ska komma. Det är en mysig prolog ändå. Helt klart fin och som sagt så höjer språket den väldigt många snäpp.

Ska jag ha in något som var lite negativt så är det nog att jag i början tyckte att det var lite förvirrande med alla karaktärer och hade lite svårt för att reda ut vem som var Paul, vem som var Rasmus och vem som var Benjamin. Det löste sig snabbt, men i början var det virrigt.

Oavsett så tycker jag att det här är en helt klart läsvärd bok och den når nog till och med upp till att vara en av mina favoritböcker. Jag ser fram emot att läsa de kommande två.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar