måndag 12 augusti 2013

Let me introduce Abigail Johnstone-Smith

Ni av mina läsare som skriver mycket, håller på med rollspel eller liknande, ni vet när man har en karaktär som man verkligen fastnar för. Den där karaktären som man inte kan få nog att skriva om, som på något sätt blir en egen person som man inte kan styra, man bara vet vad hen skulle göra i olika situationer för att man känner hen så bra.

Jag har flera karaktärer jag verkligen älskar, men så har jag en som kanske är min favorit. En brittisk, Londonfödd tjej, numera femton år, men när jag började skriva om henne var hon elva. Hon har en tendens att vara något dramatisk lite nu och då, älskar politik och tillbringar större delen av sin fritid med att skriva, spela gitarr, sy och att umgås med vänner och pojkvän.

Abigail Emily Johnstone-Smith började som en liten förströelse i ett av mina block. Jag satt på en gudstjänst och började rita i blocket som låg framför mig. Det blev en emotjej och denna emotjej fick jag plötsligt en väldig lust att skriva mer om. Hon fick namn, uppväxt, familjeförhållanden. personlighet, intressen, vänner. Jag fyllde på, funderade, strök vissa delar och gjorde om. Planerade noggrant och under ett par månaders tid tills hon till sist faktiskt var en färdig karaktär. Den 12 augusti 2011 började jag skriva något med henne som inte vara var planering eller förarbete, utan något som faktiskt var "på riktigt".

Det är två år sedan idag. I verkliga livet fyller Abi 2 år, medan hon på pappret har gått från en elvaåring som helst av allt ville vara stor till en femtonåring som faktiskt börjar bli stor. Det är skillnad och det har varit roligt att se henne växa under de här två åren.

Jag misstänker att det här bara verkar totalt jätteskumt. Hur en påhittad karaktär, påhittad av mig dessutom kan bli något jag väljer att lägga så mycket tankeenergi på, att jag känner henne så väl och bara att man allmänt kan bli så fäst vid en fiktiv karaktär. Det kanske är jätteskumt i och för sig, men det är roligt. Ni borde testa det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar