lördag 27 juli 2013

I en värld utan kvinnors rättigheter

En sak har alltid halvt retat och halvt fascinerat mig. Kvinnor som inte tycker om feminism.

Klart att det retar mig, lika mycket som folk med äcklig människosyn och väldigt sneda värderingar brukar göra. Det bara, nej. Vem vill egentligen inte att kvinnor ska få ha samma rättigheter som män? Det fascinerande är väl att just i det här fallet är det kvinnor som tycker så. Varför vill inte de ha samma rättigheter som män? På något sätt känns det så korkat att det blir intressant.

Nej, men allvarligt. Vore det inte för feminismen skulle inte jag sitta här, i min säng och tidsinställa ett inlägg för att det ska postas när jag är borta och hälsar på ett par vänner. Eftersom det snart är middag och jag antagligen skulle vara bortgift vid det här laget skulle jag antagligen istället behöva stå vid spisen och laga mat till barn och man efter att ha skött allt hushållsarbete i övrigt under dagen, precis som det alltid varit alla andra dagar och alltid kommer vara. Jag skulle inte ens åka bort över helgen, för jag skulle behövas hemma.

Jag tog studenten för ett par veckor sedan, men det skulle jag inte ha gjort. Hade jag överhuvudtaget fått någon form av utbildning hade det bara varit det grundläggande och sedan fått gå i skolkök eller liknande och lära mig laga mat. Tvätta. Städa. Dock skulle jag antagligen vara ute därifrån sedan länge. Tillräckligt länge sedan för att vara gift och antagligen ha hunnit fått åtminstone ett eller två barn. Kan jag ju hoppas i alla fall, på samma sätt som jag kan hoppas att det skulle vara så många söner som möjligt. En kvinna som bara kan ge sin man döttrar är betydligt mindre värd och vem bryr sig egentligen om en kvinna som inte kan ge sin man några barn alls? Det vi bara kan hoppas också är att jag fått de eventuella barnen efter min och min makes bröllopsdag. Gud förbjude att en kvinna skulle ens höra talas om sex innan äktenskapet. Nej, ren som en oskuld i vit klänning på en sommaräng ska hon vara.

Näta år är det val. Jag ska få rösta. Det har jag aldrig gjort tidigare, men längtat efter att få göra sedan jag var liten. Förutom att jag äntligen ska få rösta nu är det ett scenario som hade kunnat utspela sig i en värld utan feminism. Det finns dock en väldigt betydande detalj som skiljer de båda åt. Mitt politiska intresse har alltid uppmuntrats. Jag har fått läsa, diskutera och tycka saker (även om min åsikt i praktiken ändå inte räknats för att jag varit för ung, vilket suger). Hade inte feminism funnits hade jag fått en klapp på huvudet och någon hade sagt att jag inte skulle tänka så mycket på det. Politik är ju bara för män och för svårt för min lilla kvinnohjärna att förstå.

Så nej, jag förstår inte hur kvinnor som ogillar feminism tänker. När det hemskaste är att vi, som har en fruktansvärd tur slipper det här (oftast i alla fall), medan kvinnor i andra delar av världen utsätts för det här dagligen.

Så kära kvinnor som ogillar feminism, hur tänker ni? Om ni ens har läst hit vore det lite fint med ett svar på den frågan. Samtidigt kan vi ju också nämna att utan feminismen hade ni antagligen inte kunnat sitta vid en dator och läsa sådant här alls.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar