söndag 19 maj 2013

Staden med klockan, floden och katedralen

Det regnar utanför mitt fönster och en fantastiskt fin katt slickar på min arm.

Om två veckor är jag på väg hem efter att ha träffat mina västliga hjärtans fröjd.
Om tre veckor har jag nyligen sprungit ut ur skolans korridorer för en sista gång och har till idag övernattat i en stallcafeteria med ett gäng barn. Sista gången för mig i just den cafeterian på den ridskolan med de barnen.
Om tjugo veckor bor jag inte ens kvar. Då är jag inte längre flickan i blommig klänning som bor i närheten av busslinje 3s ändhållplats, utan flickan i blommig klännin som passar barn i Storbritanniens huvudstad. Förhoppningsvis.



Jag längtar till om tjugo veckor. Ända sedan jag var sju år har jag fascinerats av Storbritannien, landet där jag har en morfar jag vid sju års ålder aldrig hade träffat (och vid nitton års ålder fortfarande heller aldrig har träffat, även om vi pratar i telefon ibland, så det är något jag också ser fram emot att få göra) och som senare även blev landet där mina favoritböcker utspelar sig. I tolv år har jag haft en dröm om att en dag bo där och nu blir drömmen plötsligt snart verklighet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar