tisdag 26 juni 2012

Det finaste Gud kunde uppbringa och Baståsen

Varje år i fyra år har jag åkt på ridläger på ett ställe utanför Gnesta som heter Taffsnäs. I år börjar det läger jag åkt på varje år idag, men i år är första året sedan 2007 jag inte är där. Det känns skumt. Nog för att det är egenvalt och sådär och jag är 18 och istället jobbade som ridlägerledare på ett läger, men det känns ärligt talat jättesorgligt ändå. Taffsnäs har varit årets höjdpunkt så länge och även om det har gått ett helt år sedan jag inte kunde se fram emot ett till läger känns det på riktigt först när jag inte är där.
Världens finaste Lorenz


Nej, kortfattat, Taffsnäs är bäst, även om du förvandlas till en gråtande, smått sentimental idiot när du inte är där längre. Jag jobbade ju som sagt var på ett ridläger, men inte på Taffsnäs, utan på ett utanför Surahammar som heter Baståsen. Barnen hade säkert väldigt roligt och var för övrigt betydligt mer sansade och hängde inte om halsen på varandra och storgrät när det var dags att säga hejdå, men arbetsvillkoren var verkligen inte att hänga i julgranen. En av dagarna jobbade vi en sisådär 15 timmar i streck utan egentligen raster, vilket inte var det enda brottet mot de regler som finns för hur mycket man får jobba och när min kära moder blev lite upprörd och ringde runt för att kolla upp om det verkligen fick gå till så fick hon veta att det inte var vitt heller, vilket jag trodde först. Spännande, spännande. Ridläraren gav även barnen utskällningar för saker hon inte varit tydlig med och som de lärt sig annorlunda på sina ridskolor och var överlag inte specielt rolig att jobba med eftersom hon hade på tok för kort stubin och inte var helt duktig på det där med kommunikation.

Jaja, jag behöver inte åka dit igen i alla fall. Taffsnäs, mina drömmars paradis, tänker jag dock se till att besöka igen. Allra helst snart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar